Dag 22

 Ja. Det där med promenader går ju så där men jag har nu börjat på praktiken och där går vi ju mest hela tiden så man är ganska mör när man kommer hem. Jag vill ta promenader, jag vill göra lite styrkeövningar hemma men av någon anledning får jag inte tummen ur. Vet inte om det är vädret som är så pass ogästvänligt eller om det bara är min älskade prokrastinationsförmåga som är fantastiskt stark. Eller om det kan vara så att mitt TV-beroende och lathet bara har vunnit över mig - som så många gånger förut. Att jag tänker på det är dock nytt, jag har inte reflekterat så mycket på det tidigare men det är ju bara något bra. Kanske måste tänka på det först för att kunna börja köra småsteg framåt till en mer regelbunden rörelse/aktivitet - speciellt när vädret blir mildare. 

Nu är det väldigt länge sedan jag och vi, mamma och brorsan, fick träffa pappa. De har "stängt" pga covid på båda avdelningarna men mamma sa att enhetschefen sagt att "de kan inte stoppa oss från att hälsa på". Men det känns ju inte lockande om man eventuellt skulle bli smittad, hur jobbigt det än är att inte få hälsa på pappa. Samtidigt så vet man att han inte direkt lider av att inte träffa oss då han inte riktigt vet vilka vi är. Det är så som det är. 

Planen för imorgon är i alla fall att plocka undan kläderna som jag tvättade för nästan två veckor sedan och sen städa. Kanske kan få mamma att ta Hedda så jag kan vädra ur lägenheten en del, svårt med nyfiken katt. I övrigt måste jag försöka sätta mig med bedömningsmålen för det blir något hårdare denna gång då förra praktiken bara blev pannkaka. Så det är bara att ligga i nu!

/D

Dag 11

 Jag börjar bli lika lat som tidigare. Idag tog jag mig i alla fall ut på en promenad, om så bara till Coop och tillbaka. Vet inte varför det tar emot så jävla mycket att börja röra på sig, jag tror kanske jag måste ta tag i en sak i taget ordentligt och det måste nog börja med att sockret måste bort, sen får maten komma efter med rörelse och träning efter det. Det får väl komma samtidigt men utan planer egentligen, är bara att maten brukar vara det som är det svåra för min del. 

På lördag antar jag att det är två veckor sen jag slutade med allt godis, läsk, fikabröd m.m och det går bra, fortfarande. Tänker att jag i helgen ska se till att lägga upp nån sorts struktur på maten så att jag börjar äta mer "kontrollerat" dvs inte äta hur mycket som helst under dagen då jag inte rör på mig allt för mycket. Dock börjar praktiken då så fem veckor framåt kommer jag "jobba" 32 h i veckan så då kommer jag ju att röra på mig mer dagligen än jag brukar göra. Kanske kan få till något mer med rörelse eller träning då men som sagt det får komma när det kommer. 

Jag tror inget är fel men jag är så jäkla trött hela tiden. Och jag vet inte om det kan vara att jag slutat med socker eller om det är något annat. Hoppas på det första så det kan bli bättre eller om det är en svacka pga att vädret är som det är. Eller bara generell tentaångest, för prokrastination... DET ÄR NÅGOT JAG KAN... 

/D

Dag 7

Ja men det där gick ju bra. Inte promenerat varken igår eller idag men jag får skylla på väder och trötthet/lathet. Igår var det tröttheten, Hedda har varit extra "mysig" och nästan tvingar upp mig alldeles för tidigt, härjar runt en timme eller två sen somnar hon om... bredvid mig som då också somnar om. Plus att jag jobbade 14-21.30 igår och Hedda hade samma procedur imorse som igår. Idag har dock vädret varit hemskt med snö, blåst och ner mot -13 grader, säkert några minus till pga blåsten. Så har inte varit väldigt taggad på att ta promenad idag men det verkar bli mildare imorgon så då ska jag ta mig ut! 

Annars så går det ganska bra, inget godis eller annat snacks och ingen dricka eller alkohol annat än vatten och mineralvatten. Jag ska inte säga att jag känner ett sug egentligen mer att om det är hjärna eller kropp som säger det vet jag inte men nått säger att "godis är ju gott" sen väljer jag bara att inte köpa något. Jämfört med när jag sa det för ett år sedan och senast i september så är det annorlunda nu. Nu snurrar sjukdomar relaterat till livsstil i huvudet, nackdelen med att nyss ha haft patofysiologi..., och jag vill verkligen må bättre, kunna använda de kläder jag har som jag älskar men inte kommer i längre och bara känna att jag orkar lyfta och springa och bara må bra i längden. "Boklöftet" går fantastiskt, läste ut första boken idag så nu har jag 52 dagar på mig att läsa nästa som blir Skumtimmen av Johan Theorin. Har många andra böcker jag skulle vilja läsa också men har fyra böcker av honom som jag lånat av min moster för två till fyra år sedan... så kanske ska ta mig i kragen och läsa dem för att kunna lämna tillbaka dem.

Jag och brorsan ska också hälsa på pappa. Det är första gången detta år och det var senast på julafton jag träffade honom senast. Om man inte räknar nån dag innan nyårsafton när han bara satt och sov i en fåtölj ute i samlingsrummet, utan att vilja vakna för att umgås lite med oss. Ibland känns det som att det inte spelar någon roll om vi hälsar på eller inte, han vet ändå inte vilka vi är, varför vi är där eller ens vem han är. Men samtidigt så, brukar, han bli så jäklans glad när vi kommer även om han inte förstår att han är vår pappa eller mammas man. Och så vill man se honom, så ofta det bara går. Har jobbat mycket över "lovet", tider som inte har funkat med att hälsa på honom tyvärr så det blev långt mellan gångerna nu. 

Och imorgon kväll kommer mina tre små skitungar medan deras föräldrar är och käkar middag då pappan fyller år på söndag. Blir lek med Hedda (så jag kanske får sova ordentligt en natt i alla fall), pizza och inte ett enda avsnitt av Greta Gris om jag får som jag vill! Måste hitta filmer som alla tre kan titta på OCH som funkar för mig också, inte för att jag brukar vara så inne i filmen när de är här. Brukar vara lite på helspänn för att inget ska hända. Det har inte hänt något än när jag haft dem men dumt att slappna av helt.. 

/D

Exakt ett år senare...

 Ja, men det där gick ju bra. Att försöka skriva varje dag och att sätta upp de mål jag gjorde förra året var lite väl tilltaget och som upplagt för att jag skulle misslyckas. I år har jag inte satt några fasta mål, mer hur önskemål om hur jag vill må och hur jag då ska uppnå det. 

Jag har inte gått ut lika hårt med antal steg, även om 10 000 steg vore både skönt och bra så är det mer realistiskt för mig att bara ta mig ut på promenad varje dag i januari och februari. Kommer använda stegräknare men inte med syfte att nå X antal steg utan för att det är kul att ha. 

Kommer inte heller köra så långsiktiga mål, med undantag från ett, utan de ska var på en eller två månader, högst tre månader så jag kan utvärdera och utmana lite till efter att ha uppnått de första målen. Det långsiktiga målet är att läsa en bok i månaden, minst, så 12 böcker som absolut inte räknas som kurslitteratur ska läsas under året. Tänker att jag ska försöka göra en lista över böcker jag vill läsa och försöka få in lite fler "själv-hjälps böcker".

Okej, jag ljög. Jag har ett eller två till långsiktiga mål om man inte slår ihop dem förstås.. Jag vill köra ett vitt år, dvs att jag under 2022 inte kommer dricka någon alkohol alls tillsammans med att inte äta något annat än mat alltså inget godis, fika, snacks, etc. Vatten och mineralvatten är det som gäller, med eller utan citron/lime. Jag har ju kommit fram till att jag mer än troligt är sockerberoende så jag måste göra en radikal förändring där så inte ens sockerfritt kommer jag att dricka. 

Detta är dock ganska löst förhandlat med mig själv men jag tror att jag är nära att äta mig till sjukdomar tillsammans med att jag inte rör mig alls i stort sett så det är ändå en ganska viktig förhandling för mig att ha och att skriva på att jag ska göra det jag satt upp som "lösa" mål. 

I övrigt är det största som hänt 2021 att min älskade Hedda fick komma med mig hem efter sommarjobbet. 2020 var nog det mest ensamma året jag varit med om, 2021 var inte mycket bättre förutom hösten när Hedda flyttade in. 

Och som gamla goa Raimo sa - Hem till katten!