Dag 275

 Ja. Ja. Jag vet inte ens vart jag ska börja. Det gick ju ett tag att skriva hyfsat ofta men sen går det som det alltid går - åt helvete med rutinen. Nu måste jag ta tag i det, jag mår faktiskt verkligen inte alls bra och det är liksom ingen annan som kan göra något åt det annat än jag själv. Jag har ingen direkt inkomst, att jobba natt fungerar hyfsat men jag har inte orkat lagt mig tillgänglig för den jävla uppsatsen är överjävligt just nu och så har jag en inlämning på 3-4 sidor som ska in om två veckor - fråga om jag har börjat med den... Såg för nån dag sen att vi har FÖRELÄSNINGAR över "jullovet" så att jobba natt hela lovet sprack ju så det bara sjung om det. För att inte tala om min obefintliga rörelse och ständiga viktuppgång. Inte för att det är något fel i att vara stor, jag gillar mig själv stor, men så HÄR stor som jag är nu trivs jag inte i, det är liksom inte jag. Jag tror jag måste hitta motivationen i att bara göra skiten, precis som i Stockholm. Även om situationen är helt annorlunda nu än då så är det ändå då jag mådde som bäst, att jag gick ner i vikt var bara en liten men rätt obetydlig bonus i helheten. Jag hade rutiner som jag mådde bra i, jag sprang tre gånger i veckan utan protest, utan krav, bara ville jag springa snabbt eller lite längre och så gjorde jag det. Jag hade inget gym, jag gjorde matlådor, åt ordentligt (vilket för mig är något oftare men mindre portioner), drack VÄLDIGT mycket öl och åt inte skit (godis, snacks, fika, läsk, ni vet...). Och en av de största puckarna - jag sov 7 h i sträck, gick upp direkt, tittade inte på mobilen, varvade ner innan jag la mig UTAN mobil och läste rätt mycket skönlitteratur. Jag mådde bra. 

Jag måste hitta tillbaka till rutiner igen. Jag måste skapa nya rutiner igen. 

/D

Dag 184

 Jag måste säga att den här terminen nog hittills varit min sämsta någonsin, ingenting har riktigt fungerat - på alla plan. Jag har sovit dåligt, ätit skit, rört mig noll, gjort minimum i skolan. Och det enda jag fått ut av det har varit ännu mer ångest. Sen sist jag skrev har jag i alla fall klarat av allt jag var tvungen att klara av förutom andra delen på en inlämning men den kommer jag ha chans att göra innan terminen börjar på riktigt så jag hoppas jag klarar den på första försöket så jag kan fokusera helt och hållet på examensarbetet som vi kommer börja med. Ser faktiskt fram emot det men det är ytterst lite jag gör det, det ska mest bli skönt med nån typ av rutin ordentligt. Sen måste jag ju lösa jobbfrågan också, det går inte längre att vara i hemtjänsten. Optimalt vore att få vara där jag gjorde praktiken för att då skulle man kunna sitta på campus från tidigt, äta lunch och sen jobba 13.30-21.30. Men jag har ju inte fått jobb än, ska börja maila med dem i augusti tänkte jag, starta en konversation med förhoppning om att få jobb som nyexaminerad sjuksköterska där efteråt. 

Ja... sommarjobbet jag har då? Nej det sket sig ju dag 4 tror jag det var. Legat förkyld i snart två veckor med missat ob för midsommarhelgen, "sjuk" imorgon med eftersom man inte visste innan helgen hur man mådde på måndag (imorgon) men på tisdag är jag tillbaka igen! Sen är jag ledig igen på torsdag för att jobba hela helgen innan jag är ledig en vecka för bror fyller 30. Bad om måndag-onsdag ledigt men fick hela veckan! Man får ta vad man får! Jag hoppas jag är helt frisk den veckan så jag kanske kan få åka till Örebro och umgås lite med folket där, annars får man lösa en annan helg senare. 

Mer då? Jo men ja, pappa låg inne en vecka på lasarettet pga lunginflammation och bakterie i blodet (vilket vi fick reda på i fredags). Kontrollröntgen såg bättre ut, han är bättre överlag i sitt allmäntillstånd men ska äta antibiotika i 6 veckor till pga den bakterien i blodet så de ser att han verkligen blir helt hundra bra. Men det var läskigt. Sjukt läskigt. Jag och mamma såg honom samma dag han kördes dit, samma dag han fyllde år. Trodde han skulle somna in där och då. Han var så liten och vit i hyn.. det är en bild jag inte kommer bli av med i första taget. Jag hoppas innerligt att när han väl får somna in att vi slipper vara på ett sjukhus.. Usch. Sen efter den erfarenheten vet jag definitivt vilken typ av sjuksköterska jag inte vill bli. 

Annars så har Hedda hunnit bli ett helt år idag! Det firades med att åka ut till moster och morbror 😊

/D

Dag 111

 Jaha. Ja, nu var det en stund igen sen jag skrev. Praktiken är klar, somatiken är helt klar, psykiatrin måste jag revidera en del av hemtentan. Vilket inte är helt lätt då jag ska hitta en artikel på ett fenomen patienten beskriver och det enda man som sjuksköterska kan göra, om man inte är specialist ssk, är att hålla motiverande samtal - något som det typ inte finns forskning på. Finns säkert men jag hittar dem inte. Men det blir nog bra, till slut. Den jävla farmakologin har jag den 6 maj igen, nu måste jag fan klara skiten. Orkar inte ha det hängande över sommaren. Psykiatri (medicin) tentan var igår och den var inte svår så men hade man studerat mer så hade man ju klarat den. Jag förstår inte varför jag inte bara pluggar för jag mår ju skit när allt släppar efter. Till de sista två kurserna innan sommaren är det HUR MYCKET SOM HELST att göra, måste göra upp en plan och FÖLJA SKITEN så jag slipper ha koll på omtenta perioderna i augusti och definitivt få böra termin 5 och 6. 

Och så är det den jävla maten och träningen. Jag måste försöka bli bättre på detta. För just nu orkar jag inte skriva mer, stress och för lite sömn har gett mig munsår och vagel. 

/D

Dag 70

Många måsten nu känner jag. Eller måsten, mycket jag vill som kommer göra att jag mår bättre men jag kommer mig inte för att göra dem. Har inga ordentliga rutiner och har svårt att få dem att fastna när jag väl börjar med dem. 6 veckor har jag hört ska det ta för en vana att fastna. Nu när det börjar bli mer soligt så kanske de jävla promenaderna kan fastna så jag får in nån motion om dagarna. Bara att göra det liksom.

/D

Bjuder på en bild på pappa och Hedda 💕

Dag 51

Tänk, fem veckor går så jävla fort. Känns som att första dagen på praktiken var igår och man hade ingen aning om vad man gjorde och så blinkade man och man har lämnat in hemtentan för nästa kurs börjar imorgon. Hoppas innerligt att det inte är mycket som behöver ändras på i hemtentan för det är så fruktansvärt jävla drygt att göra. 

Men, till nästa kurs har vi en teorivecka innan praktiken startar, så tanken är att jag ska börja gå igenom bedömningsunderlaget redan nu, förbereda för det jag kan nu redan för att jag faktiskt ska slippa stressa med hemtentan sen. Har skickat efter böckerna som kommer mellan den 1-7 mars (aldrig med Adlibris..) så det får duga med lagarna, den kurslitteratur jag har plus referenslitteratur för nu. Några av frågorna är ju faktiskt rena lagfrågor så de kan jag definitivt fixa innan. 

Hedda har börjat löpa. På riktigt den här gången. Om jag tyckte hon var dryg tidigare när hon väckte mig om nätterna och kråmade sig lite extra, oj vad jag misstog mig. Hon har skrikit hela kvällarna och nätterna, går lågt med rumpan upp i luften och kråmar sig som aldrig förr. Har inte sovit många timmar i natt, så pass några att mamma erbjöd sig att ta henne för natten vilket är väldigt uppskattat! Hoppas hon får sova lite bara 😅

Jag och mamma var till pappa och hälsade på idag. Han var väldigt ledsen samtidigt som han var väldigt glad att se oss så det var ett annorlunda besök idag. Han är väldigt glad i Hedda vilket är kul att se, hon är lika glad i han som hon är i alla andra men det blir bättre och bättre! 

Titta - nu är klockan över 21 och det är heeeeeelt okej att gå och lägga sig! 

 

Dag 37

 Ja men hörni. Har ju just nu praktik så det är mycket nu. Det plus att Hedda vägrar låta mig sova ifred har gjort att jag är extremt lättretlig och har lätt till tårar - vilket mycket väl kan ha att göra med att jag snart ska ha min mens också så det hjälper inte direkt saken. Hon har väckt mig de senaste fem dagarna i alla fall vid 02, 03, 04 och natten till idag har hon lyckats väcka mig vid 01 för att hålla på och dryga med garderobsdörrar, sladdar, hoppa från sänggaveln PÅ mig och lekt rövare i badrummet. Vid strax innan 07 så la hon sig för att sova igen... när jag var hyfsat pigg. *slår mig hårt för pannan* Livet med katt är kul...

Jag och mamma var och hälsade på pappa igår, efter en månad. De har inte haft besöksförbud på boendet, för det får man inte ha, men de har haft Covid bland brukare och personal så de avrådde från att besöka om man absolut inte ville. Jag ville inte chansa eftersom jag vet att om man är borta för mycket från praktiken så kan det bli jävligt jobbigt att ta igen timmarna. Nu är det tur att vi har handledare som lagt för många timmar så det gör absolut ingenting om man missar en dag. 

Den pressen samt att vi har 11 kursböcker vi ska försöka bearbeta gjorde att det rann över lite för mig på bedömningssamtalet i fredags. Lättnaden, sömnbristen och den pressen gjorde att jag började gråta och kunde liksom inte riktigt sluta gråta. Det funkade inte att vara kvar, vilket de fantastiska handledarna förstod och tyckte jag absolut skulle gå hem och vila upp mig, gärna med ett glas vin. Blev inget glas vin men vila upp mig har jag försökt göra i alla fall... när Hedda tillåter förstås. Jag måste verkligen ta i tu med att sterilisera henne så kanske hon blir lite mera chill. Ibland är hon helt underbar, ibland så JÄVLA dryg. 

Det här med promenader... det går inte. Är helt slut efter praktiken, där jag en lugn dag i alla fall gör 5000 steg om dagen så jag slänger mig gärna i soffan och gör så lite som möjligt när jag kan. Lediga dagar, som idag, gör jag absolut ingenting annat än tittar på film eller läser. Redan läst ut 3 böcker på mindre än två månader och är snart klar med en fjärde, börjat på en femte. Läste någonstans att man gärna ska ha flera böcker igång samtidigt, så jag tänkte testa det. 

/D

Dag 22

 Ja. Det där med promenader går ju så där men jag har nu börjat på praktiken och där går vi ju mest hela tiden så man är ganska mör när man kommer hem. Jag vill ta promenader, jag vill göra lite styrkeövningar hemma men av någon anledning får jag inte tummen ur. Vet inte om det är vädret som är så pass ogästvänligt eller om det bara är min älskade prokrastinationsförmåga som är fantastiskt stark. Eller om det kan vara så att mitt TV-beroende och lathet bara har vunnit över mig - som så många gånger förut. Att jag tänker på det är dock nytt, jag har inte reflekterat så mycket på det tidigare men det är ju bara något bra. Kanske måste tänka på det först för att kunna börja köra småsteg framåt till en mer regelbunden rörelse/aktivitet - speciellt när vädret blir mildare. 

Nu är det väldigt länge sedan jag och vi, mamma och brorsan, fick träffa pappa. De har "stängt" pga covid på båda avdelningarna men mamma sa att enhetschefen sagt att "de kan inte stoppa oss från att hälsa på". Men det känns ju inte lockande om man eventuellt skulle bli smittad, hur jobbigt det än är att inte få hälsa på pappa. Samtidigt så vet man att han inte direkt lider av att inte träffa oss då han inte riktigt vet vilka vi är. Det är så som det är. 

Planen för imorgon är i alla fall att plocka undan kläderna som jag tvättade för nästan två veckor sedan och sen städa. Kanske kan få mamma att ta Hedda så jag kan vädra ur lägenheten en del, svårt med nyfiken katt. I övrigt måste jag försöka sätta mig med bedömningsmålen för det blir något hårdare denna gång då förra praktiken bara blev pannkaka. Så det är bara att ligga i nu!

/D

Dag 11

 Jag börjar bli lika lat som tidigare. Idag tog jag mig i alla fall ut på en promenad, om så bara till Coop och tillbaka. Vet inte varför det tar emot så jävla mycket att börja röra på sig, jag tror kanske jag måste ta tag i en sak i taget ordentligt och det måste nog börja med att sockret måste bort, sen får maten komma efter med rörelse och träning efter det. Det får väl komma samtidigt men utan planer egentligen, är bara att maten brukar vara det som är det svåra för min del. 

På lördag antar jag att det är två veckor sen jag slutade med allt godis, läsk, fikabröd m.m och det går bra, fortfarande. Tänker att jag i helgen ska se till att lägga upp nån sorts struktur på maten så att jag börjar äta mer "kontrollerat" dvs inte äta hur mycket som helst under dagen då jag inte rör på mig allt för mycket. Dock börjar praktiken då så fem veckor framåt kommer jag "jobba" 32 h i veckan så då kommer jag ju att röra på mig mer dagligen än jag brukar göra. Kanske kan få till något mer med rörelse eller träning då men som sagt det får komma när det kommer. 

Jag tror inget är fel men jag är så jäkla trött hela tiden. Och jag vet inte om det kan vara att jag slutat med socker eller om det är något annat. Hoppas på det första så det kan bli bättre eller om det är en svacka pga att vädret är som det är. Eller bara generell tentaångest, för prokrastination... DET ÄR NÅGOT JAG KAN... 

/D

Dag 7

Ja men det där gick ju bra. Inte promenerat varken igår eller idag men jag får skylla på väder och trötthet/lathet. Igår var det tröttheten, Hedda har varit extra "mysig" och nästan tvingar upp mig alldeles för tidigt, härjar runt en timme eller två sen somnar hon om... bredvid mig som då också somnar om. Plus att jag jobbade 14-21.30 igår och Hedda hade samma procedur imorse som igår. Idag har dock vädret varit hemskt med snö, blåst och ner mot -13 grader, säkert några minus till pga blåsten. Så har inte varit väldigt taggad på att ta promenad idag men det verkar bli mildare imorgon så då ska jag ta mig ut! 

Annars så går det ganska bra, inget godis eller annat snacks och ingen dricka eller alkohol annat än vatten och mineralvatten. Jag ska inte säga att jag känner ett sug egentligen mer att om det är hjärna eller kropp som säger det vet jag inte men nått säger att "godis är ju gott" sen väljer jag bara att inte köpa något. Jämfört med när jag sa det för ett år sedan och senast i september så är det annorlunda nu. Nu snurrar sjukdomar relaterat till livsstil i huvudet, nackdelen med att nyss ha haft patofysiologi..., och jag vill verkligen må bättre, kunna använda de kläder jag har som jag älskar men inte kommer i längre och bara känna att jag orkar lyfta och springa och bara må bra i längden. "Boklöftet" går fantastiskt, läste ut första boken idag så nu har jag 52 dagar på mig att läsa nästa som blir Skumtimmen av Johan Theorin. Har många andra böcker jag skulle vilja läsa också men har fyra böcker av honom som jag lånat av min moster för två till fyra år sedan... så kanske ska ta mig i kragen och läsa dem för att kunna lämna tillbaka dem.

Jag och brorsan ska också hälsa på pappa. Det är första gången detta år och det var senast på julafton jag träffade honom senast. Om man inte räknar nån dag innan nyårsafton när han bara satt och sov i en fåtölj ute i samlingsrummet, utan att vilja vakna för att umgås lite med oss. Ibland känns det som att det inte spelar någon roll om vi hälsar på eller inte, han vet ändå inte vilka vi är, varför vi är där eller ens vem han är. Men samtidigt så, brukar, han bli så jäklans glad när vi kommer även om han inte förstår att han är vår pappa eller mammas man. Och så vill man se honom, så ofta det bara går. Har jobbat mycket över "lovet", tider som inte har funkat med att hälsa på honom tyvärr så det blev långt mellan gångerna nu. 

Och imorgon kväll kommer mina tre små skitungar medan deras föräldrar är och käkar middag då pappan fyller år på söndag. Blir lek med Hedda (så jag kanske får sova ordentligt en natt i alla fall), pizza och inte ett enda avsnitt av Greta Gris om jag får som jag vill! Måste hitta filmer som alla tre kan titta på OCH som funkar för mig också, inte för att jag brukar vara så inne i filmen när de är här. Brukar vara lite på helspänn för att inget ska hända. Det har inte hänt något än när jag haft dem men dumt att slappna av helt.. 

/D

Exakt ett år senare...

 Ja, men det där gick ju bra. Att försöka skriva varje dag och att sätta upp de mål jag gjorde förra året var lite väl tilltaget och som upplagt för att jag skulle misslyckas. I år har jag inte satt några fasta mål, mer hur önskemål om hur jag vill må och hur jag då ska uppnå det. 

Jag har inte gått ut lika hårt med antal steg, även om 10 000 steg vore både skönt och bra så är det mer realistiskt för mig att bara ta mig ut på promenad varje dag i januari och februari. Kommer använda stegräknare men inte med syfte att nå X antal steg utan för att det är kul att ha. 

Kommer inte heller köra så långsiktiga mål, med undantag från ett, utan de ska var på en eller två månader, högst tre månader så jag kan utvärdera och utmana lite till efter att ha uppnått de första målen. Det långsiktiga målet är att läsa en bok i månaden, minst, så 12 böcker som absolut inte räknas som kurslitteratur ska läsas under året. Tänker att jag ska försöka göra en lista över böcker jag vill läsa och försöka få in lite fler "själv-hjälps böcker".

Okej, jag ljög. Jag har ett eller två till långsiktiga mål om man inte slår ihop dem förstås.. Jag vill köra ett vitt år, dvs att jag under 2022 inte kommer dricka någon alkohol alls tillsammans med att inte äta något annat än mat alltså inget godis, fika, snacks, etc. Vatten och mineralvatten är det som gäller, med eller utan citron/lime. Jag har ju kommit fram till att jag mer än troligt är sockerberoende så jag måste göra en radikal förändring där så inte ens sockerfritt kommer jag att dricka. 

Detta är dock ganska löst förhandlat med mig själv men jag tror att jag är nära att äta mig till sjukdomar tillsammans med att jag inte rör mig alls i stort sett så det är ändå en ganska viktig förhandling för mig att ha och att skriva på att jag ska göra det jag satt upp som "lösa" mål. 

I övrigt är det största som hänt 2021 att min älskade Hedda fick komma med mig hem efter sommarjobbet. 2020 var nog det mest ensamma året jag varit med om, 2021 var inte mycket bättre förutom hösten när Hedda flyttade in. 

Och som gamla goa Raimo sa - Hem till katten!