Det här med att ha disciplin när man åker i väg någonstans är inte riktigt min grej har jag märkt. Alla mina planer på att vara duktig och gå ut och gå blir ju inte av när jag åker hem till mamma och pappa. Det är liksom inte lika kul att göra det i Köping som att göra det här hemma. För det här är hemma nu. Det känns verkligen bara som att man är och hälsar på i Köping. Jag har ingen aning hur det kommer att gå efter skolan, vart jag ska ta vägen för Köping kommer verkligen inte kännas som hemma längre. Den dagen den sorgen antar jag! Så nej under påsk har jag inte varit speciellt aktiv, och de två kilona jag gick ner innan påsk gick jag ju upp igen lika snabbt, men nu är jag på väg ner igen när jag varit hemma i några dagar! Och om bara två kilo till så har jag gått ner 10 kg sedan i januari. Jäkligt bra tycker jag, aldrig försökt gå ner i vikt och inte vägt så lite på ett bra tag. Målet efter dessa två kilon är fyra kilon till, lagom till min födelsedag tänkte jag. Hoppas på det!
Jag går ju bredvid en kille uppe på kliniken, om jag inte sagt det. Det går jättebra och han är bra, rolig, trevlig, snygg och jättegift Mamma, så få inga idéer nu! Gick min sista dag med honom idag, antar jag, så om två veckor ungefär går jag helt ensam och tar mina alldeles egna patienter. Lite skitnödigt är det som en vän så fint uttryckte det men det känns verkligen bra och varje gång man är på kliniken lär man sig något nytt. Lite trist är det dock att man inte kommer kunna hänga med fyrorna som är där uppe på samma sätt längre. Det var killen jag går med sedan fyra killar till och så jag och två tjejer till från vår klass. Jag gillar dessa grabbar, speciellt två av dem, som jag alltid hängde med om det var fria timmar.
I morgon så är det dags för en arbetsintervju så ska väl avrunda för att gå och lägga mig eller nått. Så... God natt! /Diana
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar