Jag känner mig så där alldeles egenuppgiven. Finns inget ord som heter så, men det är så jag känner. Ni vet känslan när man helt enkelt känner att ingen bryr sig, ingen ser en. Det är väl egentligen inte så att ingen ser en, men man tycker ändå själv att man är lite osynlig. I alla fall så är det så jag känner, lite grann. Vill så otroligt gärna tillbaka till Sthlm för jag känner att jag har tappat min plats i Västmanland. Vet liksom inte hur jag ska vara längre. Sen kan det ju oxå vara så att jag trivs lite bättre i Sthlm än vad jag gör i Köping/Skinnsberg. Jag gillar fortfarande att var i Rhn, men det är för att det är så otroligt skönt att bara kunna vandra omkring på campingen när alla sover och bara vara, bara se hur himlen ändrar sig.
Jag vill bara tillbaka till skolan just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar