Reflektioner

Jag är nog en sån som inte riktigt kan leva i nuet. Jag tänker tillbaka ofta, på vad jag skulle ha gjort, borde ha gjort, sånt som hänt och sånt som egentligen inte borde ha hänt. Men sen kommer jag tillbaka till verkligheten och tänker att det som har hänt, har hänt. Jag kan inte göra så mycket åt det. Sen börjar jag blicka framåt och tänka på vad jag vill göra, vad jag kommer att göra för val, hur det kommer påverka mig som person och alla människor jag bryr mig om.

Just nu så har jag även kommit fram till att jag är en sån person som saknar det jag faktiskt inte har förlorat ännu. Även om jag har sex veckor kvar i skolan, med klassen och lärarna, och träningarna, med Emily och Mats och alla andra, så saknar jag dom.. Och jag har inte förlorat dem än. Det är rätt svårt att tänka sig en vecka utan att se deras ansikten, och då har jag bara sett dem i 20 veckor. Jag hade mycket enklare med att komma hit till Sthlm. Jag antar att det var för att det var det gamla jag lämnade kvar. Jag behövde ha något nytt, även om jag får ont i magen för att jag saknar en viss person vid ett speciellt tillfälle som jag värdesätter för att det var ett ögonblick som jag var extremt lycklig med just den personen. Men jag saknar inte tillvaron i Köping, att bara gå runt arbetslös, snylta på mamma och pappa utan att göra ett skit. Det gör jag visserligen fortfarande, men inte på samma sätt, för här gör jag någonting.

Att jag inte kände sådan ångest över att flytta hit och plugga, träffa nya människor, göra något annat, tror jag har att göra med att jag är tvilling. Jag måste ha ombyte nån gång i mitt liv, och det är är bland det största som har hänt mig, än så länge. Nu känner jag att jag måste börja göra nått. Det är faktiskt inte så farligt att träffa nytt folk, även om jag känner mig hur osäker som helst i början. När man väl kommer över tröskeln så är man inne. Och nu börjar jag ju så klart bli lite sentimental och verkligen tänkt tillbaka på det jag har haft och faktiskt har hemma i Köping, men även det jag har fått av att vara här och vad som kan tänkas vänta på mig i framtiden. Jag hoppas att mina planer kommer att gå som planerat, med vissa ändringar, för jag vet att allt inte kommer att vara så skyltat som jag hoppas att det kommer att vara. You can only hope.

Allt jag kan säga mina vänner, är att tack för att ni funnits, för att ni finns och för att ni kommer att finnas i mitt liv!

Peace!

Baka baka liten kaka

Okeydokey, not much up, men kan ju bara berätta att helgen spenderades med att baka, chilla och inte göra ett skit. Hände inte speciellt mycket i går heller, mer än att det var måndag, vilket gör att klassen var lite ur balans. Hade även "palpationstenta",övning inför vad som komma skall. Var lite nervöst, men det gick över förväntan, känns dock att man inte palperat speciellt mycket på senare tid. Idag hade vi spinning på förmiddagen, skoj men öm i rumpan nu. Som sagt, kort update, för nu ska jag baka mera kakor till på fredag :)

Peace!

Tillit är något man förtjänar, inget man bara får.

Hur bra känner vi varandra? Egentligen? Jag litar på de flesta av mina vänner, inte alla till 100%, men så pass mycket att jag kan berätta viktiga saker för dem. Jag vet att jag kan lita på dig. Det gör jag. Till 100%. Finns inga tvivel. Och det är jag väldigt glad över.

Tänk om man kunde lita på alla fullt ut..

Today tomato, tomorrow tomatoe.

Vi är inne på vecka 15, året 2010. Det har gått sjukt fort. Men det kanske åren gör när man blir äldre? ;) I alla fall, vecka 15 liksom. Kursen slutar vecka 22. Stört. Jag menar, hallå?! Om 7 veckor kan det finnas en chans att jag faktiskt är certifierad massör. Att jag, teoretiskt sett, skulle kunna starta eget. That's some scary shit right there! Jag menar, hallå?! Fyller för fasen 20 om 7 veckor, inte fan är jag redo att starta eget då heller?! Jag som inte ens har haft ett riktigt jobb än, bara sommarjobb... på reningsverket.. Any how, det ska nog gå bra. Bara man hittar ett hyfsat jobb nånstans, utan att bli blåst på något. Oh, har kommit fram till hur jag vill göra.. Eller åtminstone hur jag vill att min framtid ska se ut idag. Först jobba i ett år, alternativt kolla upp vad som verkligen krävs för att bli kiropraktor och leta universitetskurser om jag inte har allt som krävs under det året. Nästa höst vill jag ta utbildningen på Bosön till idrottsmassör. Och hoppas att det finns en marknad för det jobbet. Sen om några år, om ett bra tag, så hade jag tänkt bli kiropraktor. Låter väl enkelt? :)

And now: FOOD!

Peace!

90,5%

Klarade omtentan! :D Såå skönt! Jag och Johanna fick sitta i ett varsitt kontor, övervakade av Sussie i receptionen på morgonen och skriva. Jag var klar efter 45 min tydligen, vilket de flesta tyckte var kort tid. Johanna hade tydligen fått lite panik när jag gick. Oops! Men jag är så. Jag hade faktiskt inte ens kollat på klockan, för det fanns ingen i rummet. Johanna kom typ en timme efter mig. Men hon hade suttit och räknat igenom för att se vart ungefär hon skulle kunna ligga.. Adrian hade suttit och rättat dem på lunchen. Fick ett mess vid halv 1 att jag hade klarat det! Wiho! Så skönt att slippa anatomin på samma sätt! Fast jag tror jag ska sitta lite då och då och läsa igenom det för att inte tappa så mkt fram tills certifieringsproven.. Det kommer ju dock andra ämnen efter anatomin. Till exempel fysiologi på onsdag. Och så ska vi börja på undersökningsmetodik på fredag, gissar vi på i alla fall. Det första vi ska göra där är att delas in i grupper, stå framför varandra i underkläder och snurra runt för att se avvikelser. Om man har för stor svank, har inåtroterade axlar eller utåtroterade fötter. That sort of thing. Det är väl inte det roligaste man kommer att göra, men inte heller det farligaste. Har ju redan fått gjort det när jag var hos Mats (kiropraktorn). Det var ju dock ingen jag kände, som nu. Oj vey, det kommer att kännas skumt. Och ja, examensarbetet ska ju oxå börjas på! Skulle ha börjat på påsklovet, men nope, orkade inte sätta igång.

Nu ska jag sätta mig i badet!

Peace!

Vilka muskler gör en flexion i art humeri?

Okej. Har varit hemma i några timmar nu, dvs hemma i Sthlm. Har böckerna ligger utspridda på köksbordet, men har inte pluggat speciellt mycket. Har istället fixat rummet, faktiskt packat upp det jag hade med mig till Köping i helgen, diskat och nu sitter jag här. Jag vill verkligen ha disciplinen till att sätta mig, men det känns inte som att jag får in något mer! Det känns som jag kan allt när jag sitter där, framför böckerna.. Men nu när jag sitter här så känns det som att jag glömt alltihopa. Kanske ska prova det Morgan sa, läs på i 20 min och sen göra nått annat i 20, sen läsa 20 igen. Kanske kan funka.. Ska nog göra det.. What do I have to lose egentligen? ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH! Vad jag inte vill ha omtenta i morgon! Är så pissed att jag inte klarade det första gången. 2 jävla poäng! Så frustrerande, och så måste jag göra om hela igen. Inte för att det kanske är en nackdel, jag får ju en chans att verkligen lära mig allt, men när det inte vill sätta sig så som jag vill så blir man frustrerad. Och nu vart jag hungrig oxå. Och godissugen. Fan. Nu lär jag ju göra nått åt nått av problemen jag har..

Peace!

Teflonpanna som hjärna och kunskapen är som olja..

Omtenta på måndag, wiho.. Ingen idé att sucka, bara att bita i det sura äpplet, även om det inte går att få in speciellt mkt mer!

Peace!