Studenten!

Det känns rätt knäppt att ha tagit studenten. Man känner sig glad för att skolan är över, men man känner ändå en nervositet och ångest över att inte gå tillbaka till den skolan som har varit ens hem i 3 år, nervositet och ångest över att kanske eller kanske inte komma in på en högskola. Man kommer aldrig ha samma trygghet igen. Ännu värre är att inte få se alla sina vänner som man verkligen har sett varje dag. Man gnäller och säger att man är så trött på dom, men när man nu sitter här så känner man att man vill inte sluta se dem. Men jag har kommit fram till att trots att vi hade en ganska skön klass, så är det inte alla jag vill se, i alla fall inte på ett tag.. Jag har några som det inte spelar så stor roll om jag ser igen eller inte. Men sen så finns det 2,3 som jag måste ha kontakt med. Några som jag känner har blivit mina närmsta vänner. Ni vet vilka ni är, det måste ni veta :P

Jag tycker att der är rätt sjukt, när vi började 3:an så sa jag direkt att det ska bli skönt att slippa den tjejen, sen runt årsskiftet så tänkte jag att neej, nu kanske allt har blivit bra igen.. Men nej. Nu när allt är slut så tänker jag att en sån falsk tjej behöver inte jag ha som vän. Så vi är tillbaka där allt började igen. Men jag har hittat mina vänner för livet, så jag klarar mig nog :)

Men men, studentdagen var i alla fall underbar! Trots regnet. Champangefrukost hos Lorena, sen gick ett litet gäng ner till Scheelestatyn medan resten fick skjuts. Vid statyn så vart det ett ganska långt väntande för att få på sig mössorna, sen var det en låång stund i kyrkan kändes det som, men det kan ju ha varit för att man ville till skolan :P Efter kyrkan så gick alla studenter till skolan för att träffa sina kontaktlärare innan utspringet. Träffade Bosse och Camilla för sista gången. Kändes väldigt skumt. Camilla hade suttit uppe och skrivit saker om alla i klassen och hon skulle läsa upp allas så man fick gå upp och ställa sig vid dom. Och jag var först ut.. som jag böla. Det var så hemskt att stå där för sista gången.. Sen när alla hade fått sina små lappar så gick vi ut för att ställa upp oss inför utspringet. Där var det kaos. Men vi kom ut på balkongen i alla fall och fan vilken känsla! Vi står och håller i vårt lakan sen kommer Sophie förbi mig och stor bölar. Vilket får mig att gråta oxå.. Medan vi krama varandra så tappar dom andra lakanet rakt ner på en ur Lyran som spelar XD Haha, klockrent 06SPb! Sen blir vi tillsagda att börja ta oss ner så jag och Sophie börjar gå ner.. Men ingen hänger på förens vi ropar på Nelson.. Letade reda på familj och vänner och sen letade vi oss ut ur folkmassan. Vi sa att klassen skulle mötas vid rondellen, men när alla var där så fattades ändå 2,3 stycken så vi gick upp själva för att ställa oss på vårat flak :) Vi åkte runt i en timme, kanske lite mer, i ös regn. Men FAN va skoj det var! Bästa åkturen någonsin! Efter det så var man lullig, trött, hungrig och glad. Pappa letade reda på mig och körde hem för att möta upp dom andra. Fick mycket fint, tackar så mycket! På kvällen sen vart det bussresa ut till Westerqvarn, men det sög rätt hårt, så jag fixa skjuts från Lorenas mobil. Ett STORT tack till Rohback som låg och sov men som ändå kom och rädda oss från Westerqvarn!

I går åkte vi upp till Rhn och hade en hel skön regnig dag, tack snälla för den! Baksug + hamster och en massa annat! Ni är underbara!

I morgon blir det första dagen på jobbet, skoj. Lagom körd man kommer att vara...

Laters!