Grejen är så här. Jag lyssnar. Behöver du prata, så lyssnar jag. För jag hoppas att du skulle göra det samma för mig. Men. Eftersom du ändå inte vill anförtro dig åt mig, så kommer ju inte jag anförtro mig åt dig. Och om du nu mår så dåligt som du säger, varför pratar du inte med den du älskar så j*vla mycket för?
Och ni andra muppar. Jag vill egentligen inte ens veta vad ni har för hemligheter. Börjar bara bli sur över att jag inte får veta nått - om någonting. Så sluta säg saker, om jag ändå inte får veta dom.
Ja, ja är lite pissed om ni inte redan har fattat det....
F*** Off!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar