Ja. Ja. Jag vet inte ens vart jag ska börja. Det gick ju ett tag att skriva hyfsat ofta men sen går det som det alltid går - åt helvete med rutinen. Nu måste jag ta tag i det, jag mår faktiskt verkligen inte alls bra och det är liksom ingen annan som kan göra något åt det annat än jag själv. Jag har ingen direkt inkomst, att jobba natt fungerar hyfsat men jag har inte orkat lagt mig tillgänglig för den jävla uppsatsen är överjävligt just nu och så har jag en inlämning på 3-4 sidor som ska in om två veckor - fråga om jag har börjat med den... Såg för nån dag sen att vi har FÖRELÄSNINGAR över "jullovet" så att jobba natt hela lovet sprack ju så det bara sjung om det. För att inte tala om min obefintliga rörelse och ständiga viktuppgång. Inte för att det är något fel i att vara stor, jag gillar mig själv stor, men så HÄR stor som jag är nu trivs jag inte i, det är liksom inte jag. Jag tror jag måste hitta motivationen i att bara göra skiten, precis som i Stockholm. Även om situationen är helt annorlunda nu än då så är det ändå då jag mådde som bäst, att jag gick ner i vikt var bara en liten men rätt obetydlig bonus i helheten. Jag hade rutiner som jag mådde bra i, jag sprang tre gånger i veckan utan protest, utan krav, bara ville jag springa snabbt eller lite längre och så gjorde jag det. Jag hade inget gym, jag gjorde matlådor, åt ordentligt (vilket för mig är något oftare men mindre portioner), drack VÄLDIGT mycket öl och åt inte skit (godis, snacks, fika, läsk, ni vet...). Och en av de största puckarna - jag sov 7 h i sträck, gick upp direkt, tittade inte på mobilen, varvade ner innan jag la mig UTAN mobil och läste rätt mycket skönlitteratur. Jag mådde bra.
Jag måste hitta tillbaka till rutiner igen. Jag måste skapa nya rutiner igen.
/D
