Jag måste säga att den här terminen nog hittills varit min sämsta någonsin, ingenting har riktigt fungerat - på alla plan. Jag har sovit dåligt, ätit skit, rört mig noll, gjort minimum i skolan. Och det enda jag fått ut av det har varit ännu mer ångest. Sen sist jag skrev har jag i alla fall klarat av allt jag var tvungen att klara av förutom andra delen på en inlämning men den kommer jag ha chans att göra innan terminen börjar på riktigt så jag hoppas jag klarar den på första försöket så jag kan fokusera helt och hållet på examensarbetet som vi kommer börja med. Ser faktiskt fram emot det men det är ytterst lite jag gör det, det ska mest bli skönt med nån typ av rutin ordentligt. Sen måste jag ju lösa jobbfrågan också, det går inte längre att vara i hemtjänsten. Optimalt vore att få vara där jag gjorde praktiken för att då skulle man kunna sitta på campus från tidigt, äta lunch och sen jobba 13.30-21.30. Men jag har ju inte fått jobb än, ska börja maila med dem i augusti tänkte jag, starta en konversation med förhoppning om att få jobb som nyexaminerad sjuksköterska där efteråt.
Ja... sommarjobbet jag har då? Nej det sket sig ju dag 4 tror jag det var. Legat förkyld i snart två veckor med missat ob för midsommarhelgen, "sjuk" imorgon med eftersom man inte visste innan helgen hur man mådde på måndag (imorgon) men på tisdag är jag tillbaka igen! Sen är jag ledig igen på torsdag för att jobba hela helgen innan jag är ledig en vecka för bror fyller 30. Bad om måndag-onsdag ledigt men fick hela veckan! Man får ta vad man får! Jag hoppas jag är helt frisk den veckan så jag kanske kan få åka till Örebro och umgås lite med folket där, annars får man lösa en annan helg senare.
Mer då? Jo men ja, pappa låg inne en vecka på lasarettet pga lunginflammation och bakterie i blodet (vilket vi fick reda på i fredags). Kontrollröntgen såg bättre ut, han är bättre överlag i sitt allmäntillstånd men ska äta antibiotika i 6 veckor till pga den bakterien i blodet så de ser att han verkligen blir helt hundra bra. Men det var läskigt. Sjukt läskigt. Jag och mamma såg honom samma dag han kördes dit, samma dag han fyllde år. Trodde han skulle somna in där och då. Han var så liten och vit i hyn.. det är en bild jag inte kommer bli av med i första taget. Jag hoppas innerligt att när han väl får somna in att vi slipper vara på ett sjukhus.. Usch. Sen efter den erfarenheten vet jag definitivt vilken typ av sjuksköterska jag inte vill bli.
Annars så har Hedda hunnit bli ett helt år idag! Det firades med att åka ut till moster och morbror 😊
/D
