Det är väl så man säger? För mig så känns det så jäkla konstigt. För ser jag till hur det ser ut för mig yrkesmässigt så finns det faktiskt inget tak. Jag kan gå hur långt som helst, bli hur bra som helst när det gäller justeringstekniker och mitt omhändertagande av patienter. Jag skulle säkerligen kunna vara ganska fullbokad - om jag bara inte var för lat. För det är jag. Jag satt och kollade igenom lite statistik vi kan se på jobbet och jag känner verkligen att jag inte på långa vägar lever upp till mitt potential. Det går att göra så mycket mycket mer än vad jag gör. Det mitt nästa steg är, är att göra upp en faktisk plan för mig själv hur jag ska uppnå detta. För ju duktigare jag är, desto fler patienter och per automatik en bättre lön till mig och en större omsättning för företaget.
Privat går det väl så där. Är taggad men inte allt för.. Tar det imorgon. Nu är det dags att sova!
