Slutet gott, allting gott är det väl man säger?

Nu är det snart dags. Nu är snart dagen inne. På måndag blir jag ensam i lägenheten. Och sista februari kommer mamma, pappa och bror för att hämta alla saker och mig. Det känns som att det tar slut men som att något nytt kan börja någon gång, snart. Bara en sån sak, på söndag har det gått ett år sedan mitt och pappas vad. Då får vi börja äta godis och snacks och glas igen. Inte för jag känner att jag behöver kanske. Men jag kommer ju så gå och köpa en liten godispåse bara för att. Tanken är att jag ska försöka hålla det till en gång i månaden, men att jag kanske inte behöver säga nej till en fika eller liknande. Får se hur det blir.. På söndag kommer även Kim och hämtar sina saker hon hade kvar här i lägenheten. Kommer bli konstigt.. Men, det blir nog bra till slut!! /Diana

Time to Pretend

Det här med att tentaplugga är ju så där kul. Just nu går det faktiskt framåt, men det sura är att jag får svinont i ryggen. Tur att jag går där jag går, men det är drygt i alla fall. Har en app som man kan ställa in hur länge man ska göra si eller så. SÅ jag har plugga på 30 min och rast i 15. Det funkar. Tills det blev lunch och tvätt och hämta nycklar och prata med vänner och bla bla. Nu har jag ju faktiskt pluggat under denna tiden men det är svårt att komma igång igen. Så jag tänkte jag skulle gå till ICA och handla lite mjukt bröd som jag kan ha till min soppa jag gjorde till lunch. Alldeles egen broccoli soppa. Och den blev över förväntan! Så kan jag äta när jag kommer tillbaka sen köra hårt igen. Har eftermiddagstenta, börjar kl.13, så om jag sitter uppe längre och tar sovmorgon eller lägger mig i vettig tid och går upp tidigt, eller som vanligt, spelar ingen större roll. Förutom att jag vet att jag pluggar bättre på förmiddagarna. Kvällar är alltid mycket roligare att spendera på andra sätt. Men ja, ja. NU startar vi plan "handla-äta-plugga"! /Diana

Same, but different..

Bilden till vänster är för exakt ett år sedan. Bilden till höger är tagen igår. Det skiljer 20 kg mellan bilderna. Så här liten har jag inte varit sedan gymnasiet.. Bara det är ju sjukt. Det enda jag gjort är att sluta äta så jäkla mycket socker och rört på mig lite mer än vanligt kanske. Eller kalla det lathet/snålhet men att köpa busskort när man faktiskt har gångavstånd till skolan och aldrig orkar fylla på busskortet för man orkar inte gå till tuben och man är fattig som student.. är ingen höjdare.. Speciellt när det snöat så mycket som det gjort och det, trots att de bytt ut elementen, fortfarande är kallt i lägenheten så vill man bara ligga under en filt eller i badet. Visserligen säger ju det där emot mig lite grann men det är ganska bra. För om jag inte vill/orkar/har råd att fylla på busskortet MÅSTE jag gå till skolan. För jag fattar inte riktigt det där med att köpa biljett per telefon, speciellt inte när det ska komma fakturor och grejor. Men som sagt, that's it. Rört på mig mer, slutat äta så mycket socker och faktiskt ganska omedvetet dragit ner på storleken på portionerna. Jag blir mätt på ingenting typ. Billigt och bra i längden!

Till något helt annat, om jag inte nämnt det så ska jag ju flytta. Det känns ganska sorgligt men skönt i samma veva. Skumt att komma hem när man klarat sig själv ett tag, men skönt att få komma hem och inte tänka lika mycket på kostnader för jag har så pass snälla föräldrar som inte tar hyra eller matpengar, än.. Kommer fortfarande ha en utkomst som motsvarar hyran i form av pendelkort med SJ. Fast jag har inte räknat ut om det är billigare med pendelkort eller om jag bara köper enkelbiljetter och får SJ-Prio poäng på dem.. Sen, kanske jag kan fråga någon om.., så förstår jag mig inte riktigt på det här med adressändring. Det ska ju kosta en slant att adressändra, men jag har för mig att jag inte gjorde det när jag skrev mig i Solna för ett år sedan.. Vad ska vi mer göra...? Vi ska ringa Folksam, tror jag jag har.., och säga upp eller pausa min hemförsäkring. Sen är det ju själva flytten, men det känns som att den kommer att ordna sig, speciellt om jag bara är duktig och packar allt bra och innan alla som ska hjälpa till kommer och bär.. Typ packa kläder, packa ner saker i lådor, köket ska tömmas, gardiner och stänger ner, badrumsgrejor ska bort, insynsskydd ska bort från fönster, lampor ska ner, bord ska skruvas isär, med mera, med mera. Vi kommer väl att vara 5-6 personer så jag har planerat att jag och mamma städar medan männen bär och leker Tetris i bilar och kärror. Det kanske låter sexistiskt och "en kvinna kan också bära lika väl som en man kan städa" men va fan. Jag vill inte bära. Jag har packat skiten, jag vet precis hur tungt det kommer att vara att bära de där satans lådorna! Då städar jag heller och ser till att vi inte behöver betala extra för att det ser "skitigt" ut. Om vi skulle få nedslag på städningen i alla fall så kan jag ju inte skylla på någon annan än mig, och mamma, så då får ju jag hosta upp pengarna liksom. 

Nej. Tenta på tisdag i allmän kirurgi. Så det är lika bra jag sätter fart! /Diana

Varför göra det nu när man kan göra det imorgon???

Jag känner att jag kör en "syns inte, finns inte" just nu. Mycket i skolan = jag vill inte göra något åt det. Eller vill vill jag väl, men har ingen lust till det. I och med att jag ska flytta hem till Köping igen så ser mitt rum ut som att garderoben spytt. Så det bör jag ta tag i. Men har liksom ingen vidare lust till att göra det heller. 
Så vad gör man? Man letar upp roliga videos på youtube och tar det en annan dag. Eller en timme innan man ska sova då man måste ta tag i det för annars får man ligga på soffan och sova.. /Diana

Löften är till för att brytas?

Ja, nytt år, nytt jag. Brukar det väl heta. Fick frågan igår om jag har något nyårslöfte. Mitt svar: Nej, såna är till för att brytas. Det känns som att om man bara kan göra ett löfte till sig själv en gång per år så är det ingen bra start på det året. Då måste man ju göra det och då blir det ett tvång och hur kul är det. Det är väl bättre att bara bestämma sig för att "nu ska jag rensa ur garderoben" och faktiskt GÖRA DET på en gång. Istället för klassikerna "jag ska gå ner i vikt" och "jag ska sluta röka". Gör det bara. Om du bestämt dig för att göra det den 3 mars, kasta ciggpaketet, ut och gå en promenad. Men bara för att du har lovat dig själv den 31 december att "detta ska bli året då jag slutar röka - och håller mig ifrån det" då kommer det, förmodligen, inte att fungera. 

För mig var 2014 ett riktigt bra år. Fast jag kan ändå inte förklara riktigt varför tror jag. Gått bra i skolan, haft bra vänner runt om mig, familjen är alltid superb, jag har gått ner i vikt genom att ändra lite i vad jag åt och hur mycket jag rörde på mig UTAN att göra något nyårslöfte. Jag har kommit fram till att jag faktiskt kan vara utåt och framåt utan att känna att jag är "värdelös". 2015 blir ett år att se fram emot då jag kommer vara klar med skolan, jag kommer få göra det jag vill. Hur läskigt den tanken än är. Jag kommer fortsätta som jag gjorde 2014, men jag kommer försöka pusha mig själv mer. I alla avseenden. 

Något löfte har jag inte. Men jag har saker jag skulle vilja göra, uppleva under 2015. Sen får vi se hur det går, men en liten bucketlist kanske inte är den sämsta idén! /Diana