Skola, plugg och tråk.

Åh så tråkigt det är att plugga just nu. Eller alltså, inte i skolan, det är skoj att ha så mycket praktiskt och att ha så många kurser som relaterar till just kiropraktik. Men att sen själv sitta och plugga.. det går liksom inte lika bra. Och just nu är det lite repetition här, lite repetition där av kurser som kanske inte alltid är nödvändiga i arbetet som kiropraktor sen. Men det är något vi ska kunna och det är väl lika bra att få in skiten ordentligt. Så jag ska väl fortsätta med det jag håller på med, även om vi inte ens påbörjat kursen ännu. Skulle bara säga att allt var tråkigt. Så, nu vet ni det. /Diana

Long time ago..

Ja, när skrev jag sist? November någon gång, eller kan det till och med ha varit i december? I vilket fall så får jag skäll från mamma om att jag inte skriver. Mamma i sin tur verkar ha moster flåsandes i nacken om varför jag inte skrivit något på länge. Men det har liksom inte blitt av. Jag har inte haft alltför mycket att göra, trots att det har varit mycket i skolan både pluggmässigt och kårmässigt. Sen har det ju varit lov, eller lov och lov, så mycket lov som man kan ha som student. Största delen av julledigheten spenderades i alla fall hos Sanna ute i skogen vilket var riktigt skönt. Vi hängde mycket med Pliggen och lite andra människor som man alltid hängde med på somrarna när man var yngre. Alltid kul att se dem men man fattar kanske lite varför man vuxit ifrån varandra. Hann även med en judofest precis innan jul. Alltid lika kul att se killarna, även om de är som de är..
Innan ledigheten var det julfest med skolan och den vart väl lyckad. Det var inte så stor uppslutning men å andra sidan var vi som var där nöjda och hade kul. Nu i vår blir det ännu mer med kåren och jag vette tusan hur det ska gå ihop. Vet liksom inte riktigt vad jag gör men alla andra verkar tro att jag har värsta kollen så det är ju bra. Kanske skulle ha provat skådespeleri -  om jag inte hade varit så jäkla blyg förstås. Tekniken går förvånansvärt bra. Det är kul, det går bra de flesta dagar och samma där - folk tror att jag är hur grym som helst på vissa saker. Vilket jag kanske inte tycker att jag är. Laurence vart jätteimpad idag men när jag säger att han måste hitta sitt självförtroende - något jag egentligen inte har, jag bluffar mig till att ha ett större förtroende bara för att jag har hoppet att jag faktiskt ska hitta det en dag - svarar han med att "ska du säga du som har självförtroende - klanka inte ner på dig själv" eller något liknande. Och det är ju liksom det att det kan se ut som att jag har den största kollen i världen och när det går bra får jag liksom lite hybris och tror att jag kan allt. Sen kommer nästa lektion och då sitter inte en enda liten justering. Impulsen funkar med ena handen men inte den andra, jag gör inte samma sak från höger sida som vänster, uppläggen funkar inte, jag känner absolut ingenting. Just såna dagar som jag tycker går åt helvete - DÅ säger folk att jag är duktig för att jag får knaket när jag justerar. Man blir väldigt frustrerad samtidigt som man kan ha dagar när allt bara klaffar. Dessa "klaff-dagar" är väldigt sällsynta nu för tiden. Kan vara för att jag nånstans känner mig säkrare i just justeringsteknikerna, bara allt det andra som ska komma också..
Sen julledigheten har jag fått nån ovana att lägga mig sent, gå upp sent och ta en tupplur däremellan. Vilket inte är bra när jag ska upp tidigt, tuppluren blir på 3-4 timmar och jag går och lägger mig sent. Som idag, somnade runt 15.30 kanske och vaknar vid kvart i sju. INTE BRA. Så nu sitter jag och skriver lite här, ska fixa en sak till ett grupparbete, kanske ska svara på nått kårrelaterat mail som jag skjutit upp att svara på för jag har ingen aning om vad jag ska svara och kanske träna med min lilla app jag har och så klart äta något litet. Det är också en ovana jag har fått; att äta sent. Nej. Om man ska ta tag i något av detta kanske. Har jag tur så blir jag trött av det och kan få sova "länge"! /Diana